Den absolut första kärleken var nog Simon Blom i typ… 3:an, 4:an? Men om man bortser från det och räknar med lite mer ”riktig kärlek” så var det Pontus. Vi var tillsammans i 4,5 år. Vi blev tillsammans då jag var typ 13 och han 14 då. Vi var till och med förlovade..

Brukade typ bo hos honom inne i stan så jag slapp gå till bussen/cykla/åka och kunde sova ut på morgnarna. Mamma och jag brukade bråka mycket om att jag var där för ofta haha. Hans familj är hur underbar som helst och var såklart som min andra familj.

Vi var till Turkiet tillsammans med hans familj, den första resan utomlands jag gjorde utan min egen familj. Det var stort! Vi var borta i två härliga veckor.

Efter att vi gått skilda vägar så insåg jag att man faktiskt kan klara sig utan en annan. Man behöver inte alltid ha Någon. Man klarar sig jättebra utan Någon, bara man har vänner och familj. Jag blev starkare efter det uppbrottet, insåg att jag är jävligt bra och mitt självförtroende förbättrades. Det är jag otroligt glad för idag.

Vi hade ett bra och fint förhållande, men det var inte menat att det skulle vara vi hela livet ut så